Enar

Enar är en svensk variantform av Einar, ett nordiskt namn med den isländska formen Einarr. Namnets etymologi är inte helt entydig. Enligt Institutet för språk och folkminnen kan Einar vara sammansatt av ein-, ”en, ensam; enastående”, och en efterled som troligen betyder ”härförare, krigare”. Namnet kan också ha samband med fornisländska einheri, ”en som strider ensam” eller ”enastående krigare”. Tolkningen ”en som strider ensam” är därför möjlig, men inte en säkerställd betydelse för namnet.

Enar är belagt i Sverige från 1225 och förekom tidigt särskilt i västra och norra Sverige. Enligt Institutet för språk och folkminnen var namnet som mest använt under perioden 1920–1949. Enar har namnsdag den 26 september, tillsammans med Einar.