Ingemar

Ingemar är ett nordiskt mansnamn med rötter i den äldre nordiska namntraditionen. Det går tillbaka på den fornnordiska namnformen Ingimárr och består av namnelementet Ing(e)- och efterleden -mar, som förknippas med betydelsen ’berömd’ eller ’berömlig’. Ing förekommer i flera nordiska namn; kopplingen till en fornnordisk gudom brukar anges, men namnelementets ursprung är inte helt säkert. Ingemar har också sidoformen Ingmar. Namnet är belagt i Sverige sedan vikingatiden och användes under medeltiden. Det fick förnyad spridning kring sekelskiftet 1900, bland annat genom Selma Lagerlöfs roman Jerusalem, och hade sin starkaste period i Sverige under 1900-talets första hälft.

Ingemar är belagt i svensk runskrift, bland annat på runblocket U 114 vid Runby i Uppland, daterat till vikingatiden. Namnet var vanligt under medeltiden och blev åter populärt kring sekelskiftet 1900. Enligt Institutet för språk och folkminnen var dess starkaste period 1930–1959.