Gunnar

Gunnar är ett mansnamn med nordiskt ursprung. Det går tillbaka på fornnordiska Gunnarr och är sammansatt av namnelementet Gun-, med betydelsen ’strid’ eller ’kamp’, och efterleden -ar, som här troligen betyder ’krigare’ eller ’härförare’. Namnet har en tidig anknytning till Sverige: en runristning vid Oklunda i Östergötland, sannolikt från början av 800-talet, berättar om en Gunnar. I den fornnordiska hjältesagan och Njáls saga förekommer också Gunnar, bland annat Gunnar på Lidarände. Den tyska namnformen Günther är besläktad med Gunnar. Sammantaget förknippas namnet med den äldre nordiska namntraditionen och med både runinskrifter och sagalitteratur.

Gunnar har använts i Norden sedan vikingatid och medeltid och hör till de nordiska namn som fortsatt brukas genom historien. Namnet fick ett uppsving i Sverige mot slutet av 1800-talet, bland annat genom Viktor Rydbergs dikt Snöfrid från 1882 och romanen Vapensmeden från 1891. Under 1910- och 1920-talen var Gunnar ett av de tre vanligaste mansnamnen i Sverige.