Erik

Erik är en nordisk namnform som går tillbaka på det fornnordiska Eiríkr. Namnet är sammansatt av två leder: efterleden -ríkr betyder ungefär ”mäktig” eller ”härskare”, medan förledens exakta tolkning är omdiskuterad. Den har förklarats både som ”en” eller ”ensam” och som ”alltid”; därför varierar också namnförklaringarna. Institutet för språk och folkminnen återger tolkningen ”den framför andra mäktige, den synnerligen mäktige” som den som på senare tid fått störst anslutning. Namnet är belagt i runskrift och har en lång historia i Norden. I Sverige har Erik varit ett kunganamn och är knutet till Erik den helige, vars kult bidrog till att namnet fick en stark plats i svensk tradition. Stavningsformer som Eric och Erich förekommer också.

Erik finns belagt i svensk runskrift och har en lång historia i landet. Namnet har burits av svenska kungar och fick en särskild religiös och folklig anknytning genom Erik den helige. Den 18 maj, hans traditionella minnesdag, finns Erik i den svenska almanackan; dagen har också kallats Eriksdagen eller Ersmässan och varit en märkesdag i folktron.