Erik

Erik är ett nordiskt mansnamn av germanskt/fornnordiskt ursprung, ursprungligen Airikr som är sammansatt av en förled som betyder 'ensam' eller 'alltid', och en efterled som betyder 'härskare, kung' eller 'stor, mäktig'. Efterleden delar etymologi med liknande ord i indoeuropeiska språk: -rix i keltiska språk, rex på latin och raja på sanskrit.

Det äldsta belägget i Sverige är en runinskrift från 1000-talet på nu försvunnen sten i Kusta, Uppland: Erik och suir och Tonna satte denna sten efter Gudmund sin fader.

Erik har sedan äldsta tider förekommit som kungligt namn i Norden, se Erik (kungar). Datumet i almanackan är tillägnat Erik den helige (Erik IX) som mördades den 18 maj 1160 och därefter blev föremål för en stark helgonkult. Eriksdagen var länge en helgdag i Sverige.

Erik är det allra vanligaste mansnamnet i Sverige och ett av de få som varit vanligt i alla tider. Senast på 1990-talet hade det en av sina många popularitetstoppar. På 1930- och 1940-talet var det också vanligt i dubbelnamn som Jan-Erik, Karl-Erik med flera. Jerker och Jerk är varianter av namnet Erik. Den finska formen är Erkki, den tyska Erich och den engelska Eric.

Det fanns 2009 totalt 334 686 personer i Sverige med förnamnet Erik, varav 72 612 hade det som tilltalsnamn. Under året fick 727 nyfödda pojkar Erik som tilltalsnamn, vilket gör namnet till det nionde mest populära. Det finns även 4 svenska kvinnor som har förnamnet Erik.