Dan

Dan har flera möjliga bakgrunder. I nordisk namntradition är det ett äldre namn som ursprungligen användes som binamn med betydelsen ’dansk’. Dan är också ett hebreiskt bibliskt namn: i Första Moseboken förklaras det med att Gud har dömt eller skaffat rätt åt Rakel. Dan blev namnet på en av Jakobs söner och på en av Israels tolv stammar. I engelskspråkig tradition förekommer Dan dessutom som kortform av Daniel. Betydelsen ’rättvisa’ i den tidigare texten är därför missvisande som generell förklaring; tolkningen avser den hebreiska namnformen och återges snarare som ’han dömer’ eller ’han som skaffar rätt’.

Dan förekommer i Sverige både som ett nordiskt namn och som en form med biblisk bakgrund. Isofs namnlexikon beskriver den nordiska formen som ett äldre binamn med betydelsen ’dansk’ och anger att namnet hade sin starkaste användningsperiod i Sverige 1950–1969.