Martin

Martin är ett mansnamn med latinskt ursprung. Den äldre formen Martinus betyder ’marsiansk, tillhörig Mars’ efter krigsguden Mars i den romerska mytologin, och i överförd betydelse ’krigisk’ eller ’stridbar’. Martinus, senare i försvenskad form som Mårten, har använts som dopnamn sedan 1200-talet (det äldsta belägget i Sverige är från 1268), och i samband med reformationen började även formen Martin användas.

Namnet låg nästan i 10-i-topp runt förra sekelskiftet och var åter ett modenamn på 1970- och 1980-talet. Det är fortfarande förhållandevis vanligt, men är sedan 10 år på väg ned i statistiken. Den 31 december 2009 fanns det totalt 72 157 personer i Sverige med namnet, varav 38 973 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 836 pojkar namnet, varav 280 fick det som tilltalsnamn.

I vissa delar av världen, exempelvis i engelsk- och fransktalande länder, är Martin även ett vanligt efternamn.

Martin är ett mansnamn med latinskt ursprung. Den äldre formen Martinus betyder 'marsiansk, tillhörig Mars' efter krigsguden Mars i den romerska mytologin, och i överförd betydelse ’krigisk’ eller 'stridbar'. Martinus, senare i försvenskad form som Mårten, har använts som dopnamn sedan 1200-talet (det äldsta belägget i Sverige är från 1268), och i samband med reformationen började även formen Martin användas. Namnet låg nästan i 10-i-topp runt förra sekelskiftet och var åter ett modenamn på 1970- och 1980-talet. Det är fortfarande förhållandevis vanligt, men är sedan 10 år på väg ned i statistiken. Den 31 december 2009 fanns det totalt 72 157 personer i Sverige med namnet, varav 38 973 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 836 pojkar namnet, varav 280 fick det som tilltalsnamn. I vissa delar av världen, exempelvis i engelsk- och fransktalande länder, är Martin även ett vanligt efternamn.

Fyll i texten du ser i rutan: