Göte
Fornnordiskt, svenskt ursprung
”Göt, man från Götaland”
nyfödda fick Thor som tilltalsnamn 2025.
| År | Källa | Nyfödda |
|---|---|---|
| 2020 | SCB | 87 |
| 2021 | SCB | 72 |
| 2021 | Skatteverket | 74 |
| 2022 | SCB | 70 |
| 2022 | Skatteverket | 64 |
| 2023 | Skatteverket | 57 |
| 2024 | Skatteverket | 55 |
| 2025 | Skatteverket | 56 |
SCB kan inkludera liknande stavningar. Skatteverket räknar varje stavning separat. Serierna visas var för sig och är inte direkt jämförbara.
Thor är en nordisk namnform med rötter i det fornnordiska gudanamnet Þórr, på svenska vanligen skrivet Tor. Namnet förknippas med åska och dunder och har fått spridning genom den nordiska mytologin, där Tor är en av de mest framträdande gudarna. Som personnamn började Tor användas betydligt senare än i gudanamnet: Institutet för språk och folkminnen anger 1772 som det tidigaste belägget i Sverige. Stavningen Thor förekommer vid sidan av Tor och ligger nära den äldre nordiska formen. Namnet har därmed både en mytologisk bakgrund och en dokumenterad historia som svenskt förnamn.
| Ursprung | Fornnordiskt |
|---|---|
| Betydelse | Åska |
| Kategorier | Fornnordiska namn · Mytologiska namn · Nordiska namn |
Institutet för språk och folkminnen anger 1772 som det tidigaste belägget för Tor (Thor) som personnamn i Sverige. Namnet kom alltså sent i bruk som förnamn jämfört med sin äldre ställning som gudanamn. Trots att Tor användes i Sverige togs det inte med i den nya svenska almanackans namnlängd 1901.