Magnus

Magnus är ett mansnamn med latinskt ursprung. Det motsvarar det latinska adjektivet magnus, ”stor”, som först användes som binamn. Namnet fick tidigt fäste i Norden genom kunglig namngivning. Den norske kungen Magnus den gode på 1000-talet förknippas traditionellt med att namnet togs efter Karl den store, vars latinska namn var Carolus Magnus; den förklaringen återges som en tradition snarare än som ett säkert belagt förlopp. Under medeltiden bars Magnus av flera svenska och norska kungar. Måns är en traditionell svensk form av namnet. Magnus förenar därmed en latinsk bakgrund med en lång nordisk namnhistoria.

Magnus är belagt i Sverige sedan medeltiden. Namnet förekommer i medeltida runinskrifter, bland annat i Bringetofta kyrka i Småland, där en inskrift nämner ”Herr Magnus”. Det bars också av svenska kungar och blev senare vanligt inom adeln och så småningom i bredare befolkningslager. Namnet hade en särskilt stark period i Sverige under 1960- och 1970-talen. Måns är en etablerad svensk namnform med samma bakgrund.